sarsi

Det var ett år sedan
Jag är 16 år och om några dagar ska jag börja på gymnasiet. En helt ny skola, en helt ny klass och förhoppningsvis några nya vänner. Jag hade världens bästa pojkvän. Jag tyckte verkligen inte att det var något fel på mig eller mitt liv. Jag hade det riktigt bra. Det som skrämmer mig lite är att jag faktiskt hade ingen aning om vad som skulle hända det kommande året. Hur mitt liv skulle se ut om ett år. Hur mitt liv ser ut idag.
Då trodde jag att jag hade världens bästa vän. Jag ville såklart att det skulle förbli så och som tur var så skulle jag få spendera 3 år till med henne. Man kan ju säga att jag var rätt glad. Men ju mer vi hade gått i den här nya klassen, desto mer gled vi i från varandra. Hon slutade säga hejdå och några stunder var hon bara helt borta. Jag hade ingen aning om vart hon var någonstans.
Hon ville skaffa nya kompisar, och vem skulle jag vara som förbjöd henne till det? Grejen var bara att jag faktiskt inte hade någon aning om detta. Hon berättade det aldrig för mig, utan en dag så var det bara inte längre vi. Kan ni föreställa hur det känns? Just den stunden hatar jag. Jag ryser vid bara tanken. Det känns som om man förlorar allt. Det känns som om ett riktigt hårt slag i magen, som stannar där ett bra tag. Jag kom ihåg att jag blev illamående. Konstigt nog skakade hela min kropp och jag vet inte om det berodde på ilska eller av rädsla.
Som tur var, så fanns det en tjej som stog upp för mig direkt. Malin var där från första stunden och jag hoppas verkligen att jag kommer att ha kvar henne till slutet. Jag vet inte om jag har tackat dig nog för det du gjorde, men jag uppskattar det verkligen. Finns inga ord som kan beskriva känslan jag hade när du alltid fanns där <3
Med henne följde även ett par andra underbara människor med. De var också där och ställde upp.
Sen kom den dagen då Malin berttade att hon skulle byta klass. Oj, jag vet inte hur jag ska beskriva dem känslorna som kom fram. Men jag blev väldigt ledsen. Framför allt så ville jag inte förlora de nya vännerna jag hade fått. Men hur skulle det bli om hon bytade? Jag skulle ju vara ensam kvar i 3 hela år. Men när hon berättade det så gick jag direkt till vår lärare, Catarina Thorell. Jag bad om att få byta klass, vilket hon inte trodde var möjligt. Men då gick jag till rektorn och berättade allt. Jag vet inte om någon vet om det här, men jag grät när jag satt där. När jag berättade om det jag hade varit med om så bara kom det fram. Men som tur var så löste det sig till slut. Och under den tiden så fanns Malin och de andra alltid där för mig. De väntade t.ex alltid på mig när de skulle äta lunch. Även om det jag hade lunch en timme efter dem så väntade de. Det kanske bara är småsaker, men det betydde <3
När jag äntligen bytade klass så var jag så sjukt glad. Ännu gladare blev jag när jag verkligen lärde känna dem jag skulle gå med. Tänk er 3 år med dem. Wow säger jag bara.

Idag är jag 17 år. Om några dagar ska jag börja mitt andra år på gymnasiet. Det är klart att det kommer att bli tråkigt att börja igen, men det kommer att bli skönt att få träffa mina vänner igen. Jag har knappt umgåtts med dem på hela sommaren.
Under detta året så har jag fått nya underbara vänner, som jag förlorade ganska snabbt. Det tar ganska hårt, i med att några var så jävla underbara. Det är så jobbigt att tänka på att man inte kommer att se dem på samma sätt igen. det kommer aldrig igen att bli så som det var.
Som t.ex med Elias. Han var min skyddsängel. Han var den som skulle bli min bästa killkompis. Jag tror inte att jag är den enda tjejen som drömt om en killkompis som man verkligen kan prata om allt med och som alltid finns där för en.
Jag trodde att han var the one. Men sen började våra vänner att bråka med varandra och då är det klart att det påverkar oss. Jag skyddar mina och han skyddar sina. Så är det ju. Det dumma var bara att innan allt hände, så hade vi lovat varandra att inte låta dem komma emellan oss. Vi skulle fortfarande vara lika bra vänner och jag skulle gå på balen med honom. Men allt han sagt, allt jag har sagt, allt vi har bestämt. Det kan vi dra ett streck över

Ditt namn vet jag inte ens om det är värt att nämnas. Det du har gjort och inte gjort kan inte förlåtas. Jag förstår om du bara ville ställa upp för din vän, men vad hände med "oss"? Allt du sagt, var det bara skitsnack? Det var bara en sak du var ute efter. Förstår du hur mkt det sårar mig? Tårarna som rinner nu är du inte ens värd, och jag vill inte att dem ska komma fram på grund av dig. Du är fan inte värd det!
Just nu får du säkert fram det du alltid har varit ute efter. Det enda du alltid kommer att vara ute efter. Jag borde inte skriva såhär, men du förstår inte hur mkt du har sårat mig. Jag längtar tills den dagen du ångrar dig.
Jag vet att jag kommer att ge efter någon dag. Jag kommer att ångra det. Jag kommer att bli så hjärntvättad som du har hjärntvättat dem i din närhet. Jag hoppas att de någon dag inser hur falsk du är!

Sen kom dagen. Då jag och Otto gjorde slut. Vi hade bråkat ovanligt mkt och känslona jag hade för honom försvann. Jag försökte om och om igen med att bli tillsammans med honom och försöka. Jag är väldigt ledsen och arg på mig själv över att de inte kommer tillbaka, för han är verkligen världens bästa kille. Det finns ingen annan som förstår lika bra som honom. Det finns ingen annan som är lika älskvärd som honom. Han är den mannen man vill leva resten av livet med. Det vill och ska jag med, även om det inte blir som hans flickvän. Du kommer alltid att betyda mest för mig Otto. Alltid <3

Josse, Evelina och Josefin är tjejerna som också betyder något enormt för mig. Josse började jag komma mkt närmare i våras tror jag. Väldigt nära menar jag då. Förra sommaren och hösten därefter, jo visst, då var vi kompisar. Men nu är vi verkligen vänner. Vi kunde ha blivit det så tidigt som i höstas, men tyvärr var det någon som stog emellan oss då. Men väntar man på något gott så väntar man aldrig för länge. Josse är tjejen som oftast ställer upp mest för mig. Det kan bero på att vi är typ grannar och det är henne jag har varit kompis med längst. Men ändå, henne pratar jag med nästan om allt. I love you girl, don't forget that! <3
Evelina blev jag vän med i våras kanske? Hon blev tyvärr illa behandlad av ett par andra i vår klass, och kom då till oss. Det är dock inget jag ångrar, annars hade jag inte stått så här när henne idag <3 Men Evelina är också en tjej som man kan prata om allt med och som man kan lita på. Dem som inte är vän med henne, wow otur för er! Ni har gått miste om en riktigt pingla här som verkligen är värd mer än vad hon får. Jag hoppas att allt löser sig för den här tjejen en dag, och jag ska verkligen försöka bidra till detta <3
Josefin är också en av mina närmaste, och henne lärde jag känna på riktigt nu i sommar. Hon har tyvärr också råkat ut för en del som är väldigt taskiga mot henne, men det är bara deras förlust. De förstår inte vilken grym tjej de förlorar! Jag förstår inte hur ni ens kan tänka tanken på att inte vara vän med henne? Hennes humor, utstrålning och hennes störande prat när man kollar på film. Gud, ni kommer ångra er när ni inser vad ni missar! Josefin kan man också prata om allt med. Och man kan lita på henne <3

Om allihopa har jag skrivit att man kan prata med dem om allt och att man kan lita på dem. Men så är det ju! Jag tycker att det bästa från dem kommer fram när vi är allihop tillsammans. Vi ställer upp för varandra och vi låter ingen utav oss behandlas illa. Det är så det ska vara!

Malin, malin,malin. Som sagt, du har funnits för mig ända från början. Utan dig hade jag inte vart den jag är idag. Utan dig hade jag varit ingenting. Jag hade verkligen inte klarat mig utan dig. Din sjuka humor får mig på humör dagligen och jag tror inte att man kan vara på dåligt humör i ditt sällskap. På något sätt får du alltid alla på humör igen.
Jag hoppas att jag en dag kan återgälda allt du har gjort för mig. Jag ska försöka och kommer alltid att stå vid din sida gumman <3

Med dem jag har berättat om så har jag delat både dåliga och bra stunder med. Men vi har alltid tagit oss igenom det. Vi har alltid löst det, och det hade vi aldrig kunnat göra utan varandra.
Ni och flera andra utav mina vänner betyder så mkt. Jag skulle inte varit någonting utan er <3